Ahrenbergs ”Södermanland” till botten i Munksjön.

Så kunde det stå på Jönköpings Postens tredje sida den 30 augusti 1948. En bild fanns det säkert med.

Vi ser ett sjöflygplan som om inte har tagit sig vatten över huvudet åtminstone har doppat sin stjärt. Jag har ett minne av denna episod. Det är att jag och min far går ner till södra strandgatan och tittar på bärgningsarbetet. Jag har en bestämd uppfattning av en ting dykare, alltså en sådan figur med blyskor och en stor dykarhuva i stål med ett litet fönster i. Jag är fem år när det inträffar och jag kanske har bibringats historien i efterhand.                      

Men helt klart är det att händelsen har ägt rum. Flygplanet. En Junkers JU 52 med beteckningen SE-ADR och döpt till Södermanland är i Jönköping för antingen rundtursflygning eller för reguljärflygning till Stockholm. En av besättningsmännen berättar i tidningen att de flugit här under lördagen och söndagen men det dåliga måndagsvädret omöjliggjorde fler uppstigningar.  Detta skulle ju peka på rundtursflygningar. Men att planet gått i reguljära turer till Stockholm och Lindareängen som sjöflygplatsen hette där, är ställt utom all tvekan. Jag har minst två vittnesmål som stärker detta påstående. Dessutom en annons i Jönköpings Posten tisdagen den 20 juni 1950: ”FLYGET imorgon – Södermanland avgår från Jönköpings hamn till Stockholm kl 15.15. Biljetter kan köpas på JP:s Resetjänst; å Stora Hotellet; Karnell & Co eller SJ Resebyrå.”

Man embarkerade strax nedanför Hamnstationen, planet taxade bort mot södra delen av Munksjön och Slakteriet, för att sedan ta fart och stiga bort över Vättern. Men varför flög man från Munksjön 1948, när det fanns ett flygfält sedan 1935?  Ahrenbergs Södermanland tog 20 passagerare och det fanns vid denna tidpunkt kanske inte så många konkurrenter. Så småningom skulle ju DC 3:or översvämma marknaden och tidningsflyg och passagerarflyg börja på det landbaserade flygfältet.

Måndagen den 29 augusti går alltså besättningen, tre man stark, till biografen Saga för att se ”????”. De kontrollerar förtöjningarna noga och ser till att det inte finns något vatten i pontonerna. Vid 20-tiden på kvällen uppmärksammar en polisman att Södermanland tycks vara i ”sjönöd”. Han konstaterar att den är på väg att sjunka, kontaktar brandstationen som skickar ut sin lastbil med lyftkran. Samtidigt skickas ett bud till bigrafen och en person kommer in under pågående föreställning och ber besättningen till Södermanland att omgående bege sig till sitt plan. När de kommer ner till Södra Strandgatan kan de bara konstatera att planet ser ut som det förtvivlat försökt att lyfta sig över kajen, men fastnad på kanten. Motorerna och nosen pekade nästan rakt upp medan pontonernas bakre del var nedsjunkna i dyn och stjärten minst 5 meter ner i bottensörjan.

Att i detta läge tänka på att bärga planet var utsiktslöst. Däremot gällde det att försöka undvika att planet gled längre ner i vattnet och att motorerna blev vattenskadade. Planet förankrades i brandkårens utryckningsbil, som i sin tur förankrades så att den inte skulle följa med planet ner i vattnet. Vid midnatt kom en tung terrängbil från A6, men inte heller den kunde tillföra något.