SFF

Strax före klockan 13.00 den 17 september 1931 havererade ett enmotorigt tyskregistrerat civilt flygplan av typen BFW M 18d invid vägen mellan Malmbäck och Forserum några kilometer norr om Viresjö. Torparen Simon Ström blev vittne till olyckan och han berättade att låga moln först hindrade honom från att se flygplanet. Så plötsligt kom det dykande genom en molnglugg och i samma ögonblick som föraren sökte räta upp maskinen bröts den ena vingen från flygkroppen och flygplanet störtade okontrollerat mot marken. Ombord fanns fyra personer, vilka samtliga ögonblickligen omkom när flygplanet krossades vid det våldsamma nedslaget. Emellertid uppstod ingen brand. Ström kunde skicka bud till Viresjö gård varifrån landsfiskalen larmades från Malmbäck. Han var på plats inom 15 minuter och kunde omgående konstatera att samtliga fyra hade omkommit vid haveriet. Efter att ytterligare assistans anlänt till platsen kunde kvarlevorna från de fyra omkomna tas om hand och föras till länslasarettet i Jönköping för identifiering.

Flygplanet

BFW M 18d var ett enmotorigt högvingat flygplan med plats för sex passagerare och en förare. Motorn var en Wright Whirlwind stjärnmotor på 325 hkr. BFW står för Bayerische Flugzeugwerke, som etablerades i Augsburg 1926. Bokstaven M står för konstruktören, som var den kände Willy Messerschmitt. Han konstruerade under andra världskriget bl.a. ett av världens första jetdrivna jaktplan för tyska Luftwaffe. M 18d var tillverkat helt i metall och ansågs som synnerligen stabilt och pålitligt. Därmed var det även väl anpassat och lämpligt för flygfotografering. För detta ändamål fanns även en fast monterad kamera i flygkroppens buk. Kameran kunde skötas av en man placerad inne i passagerarkabinen. Flygplanet levererades i april 1930 till Nordbayerischen Verkehrsflug GmbH och hyrdes under sommaren samma år av Münchner Fotogrammetrie GmbH.

Det civila tyskregistrerade flygplanet BFW M 18d fotograferat vid Ljungbyhed hösten 1930.
(AHR AB)

De fyra omkomna

Den civila registreringen D-1812 var målad på kropp och vingar, vilket gjorde det lätt att identifiera flygplanet. Efter hand inkom även uppgifter om vilka som funnits med på den fatala flygningen och identifieringen av de omkomna blev därmed lättare. De fyra omkomna var flygplanets förare Johann Wirtz, kartfotografen Franz Paul, civilingenjör Fritz Danielsson och dennes hustru Ruth. Paret Danielsson efterlämnade en treårig son.

Danielsson - en pionjär

Fritz Danielsson var född 1893 och blev 1925 klar med sin ingenjörsexamen vid Tekniska Högskolan i Stockholm. Han tjänstgjorde därefter som förste assistent på högskolans geodetiska laboratorium. Han begärde snart tjänstledig för att studera vidare i Tyskland med inriktning på fotogrammetri. Det är en teknik att med specialkameror fotografera markytan och sedan genom analys av bilderna beräkna markens topografi. Tekniken kallas fotogrammetri och resultatet kan sedan ligga till grund för exempelvis framställning av ekonomiska kartblad. För Sverige var tekniken med fotografering från luften med en i flygplanet fast monterad kamera helt ny. Danielsson studerade nu ämnet ingående i Tyskland där man låg långt framme i utveckling av specialkameror och tekniken kring fotogrammetri. Avsikten var att Danielsson efter att ha fullbordat sin doktorsavhandling skulle disputera i München senare under hösten 1931. För svensk forskning inom fotogrammetri innebar Danielssons bortgång ett hårt slag och det skulle dröja många år innan flygfotografering för framställning av tillförlitliga kartor åter kom igång i Sverige. Mycket av Danielssons arbetsunderlag för avhandlingen och redan påbörjad flygfotografering i Sverige återfanns bl.a. på haveriplatsen och kunde senare även utnyttjas i den fortsatta försöksverksamheten.

I september 1930 togs detta foto vid Ljungbyhed. Från vänster: kartfotografen Franz Paul,
Ingenjör Fritz Danielsson, Schmill, Thudichum samt piloten Johann Wirtz.
(AHR AB)

Specialuppdrag

För att praktisk prova den nya tekniken för flygfotografering i Sverige inhyrdes det aktuella flygplanet med besättning från Tyskland. Flygplan och personal var på plats vid Ljungbyhed under sommaren 1930. Flygvapnet upplät sina olika flottiljer och flygfält som bas för olika fotouppdrag. Genom ekonomiskt stöd från domänstyrelsen, fonden för skogsvetenskaplig forskning, skogssällskapets skogsfond och Sydsvenska kraftbolaget kunde projektet finansieras. För att realisera försöksverksamheten lämnades även aktivt stöd från rikets allmänna kartverk (numer Lantmäteriet) meteorologiska anstalten, generaltullstyrelsen, flygskolkåren på Ljungbyhed, Tekniska Högskolan i Stockholm m.fl. När försöksverksamheten startade sommaren 1930 under teknisk ledning av Danielsson gällde den i första hand kartläggning av skogsmark i Hallands och Kronobergs län. När haveriet inträffade ett drygt år efter försöksstarten var man på väg att flytta verksamheten till Östergötland och därefter Skaraborgs län. Flygplanet befann sig på väg från Ljungbyhed till Malmslätt, som skulle utgöra huvudbas för nästa försöksomgång.

Haveriorsak

Så snart haveriet blev känt för den svenska luftfartsmyndigheten reste omgående byråchef Lindeberg och de två flygingenjörerna Ångström och Kjellson till olycksplatsen. Man genomförde samma dag en teknisk undersökning, som snart visade att den direkta orsaken till haveriet var att vänster vinge brutits loss i samband med att föraren gjort en upptagning efter att ha genomfört en brant dykning ner genom moln. Ångström och Kjellson skriver redan följande dag en rapport över vad man kommit fram till. Båda anser att Wirtz för att orientera sig sökt sig ner genom de lågt gående molnen som bitvis även övergått i dimma. När han sedan får marksikt befinner sig flygplanet i dykning på relativt låg höjd över terrängen. Vid den följande kraftiga upptagningen sker så vingbrottet. Om haveriutredningen ägt rum i nutid hade säkerligen även en misstanke om isbildning på vingen med ökad belastning som följd framförts. Haveriplatsen ligger på omkring 300 m över havet och det rådande vädret utesluter inte risk för isbildning. Även tyska experter anlände för att studera haveriplatsen innan resterna av flygplanet först transporterades till Viresjö gård för att så småningom återföras till Tyskland.

Här pågår den tekniska undersökningen av haveriplatsen vid Viresjö. Av flygplanet återstår
endast förvridna vrakdelar.
(AHR AB)

Minnesmärke

I en årskrönikan utgiven av hembygdsföreningen i Malmbäck 1988 skrev Lars-Eric Säll en initierad skildring av flygolyckan vid Viresjö. Han tillverkade även ett prydligt minnesmärke som placerades vid haveriplatsen. Någon dag senare ombads hembygdsföreningen av markägaren att plocka bort skylten. Den förvaras i dag hemma hos Rune Löw i Rösum. Motivet den gången var att markägaren inte ville bli påmind om vad som en gång inträffat vid Viresjö.

Rune Löw från hembygdsföreningen i Malmbäck visar var minnesskylten
en gång sattes upp. Tills vidare finns skylten hemma hos Rune i Rösum.
(Bo Widfeldt)