Referat, föredrag i SFF Småland 2013-03-20

Herculesflygning i Afghanistan hade Thorbjörn Engback valt att kalla sitt föredrag inför ett 42 man stort auditorium varav 8 hitresta från vårt grannlän i väster.

Thorbjörn föddes i Småland och genom faderns arbete kom flyttarna tätt så via Närke hamnade han sedan uppe i Järpen. En skolresa till F4 gjorde att intresset för flyg vaknade så starkt att han som 15- åring sökte till ett flygpojkläger på F11 (Nyköping). Detta gav mersmak och sökte därför till FV och antogs till GFU på F5 och ryckte in 28 juni 1970.

Skolning på Sk50 och därefter till teknisk kurs på Sk60 efter första gallringen (av 124 elever var endast 63 kvar). Examen 1971 och erhöll då sitt flygförarmärke. Nu flyttade han till F16 för typinflygning på J35 och därefter till F13 för GFSU på J35F som han sedan flög fram till 1981. Thorbjörn ingick sedan i den första gruppen som gick GFSU på JA37 på F13. Thorbjörn berättade också om olika möten med främmande flyg under uppdragen över Östersjön, bl a det Sovjetiska bombplanet Tu16.

År 1990 var det slutfluget med JA37 och Thorbjörn kände för ett byte inom FV och sökte sig till transportflyget på Såtenäs. Läste C/D-teorin hos Collinders på Bromma 1990, flög Pa31, Navajo, hos TFHS på F5 (B +  I-cert och 2-motor) och därefter TIS på Tp101 i FV och så småningom över på Hercules Tp84, (C130) i november 1992. Den första Herculesmaskinen kom till Sverige 1965 och finns fortfarande kvar tillsammans med 7 st övriga Tp84.

Thorbjörn övergick nu till flygningarna i Afghanistan som är ett FN-uppdrag genom organisationen ISAF. Den första gjorde han i september 2004. Dessförinnan berättade han om hur planen gjorts säkrare bl a mot finkalibrig eld och den utbildning han fick i Arizona (AATTC, som står för Advanced Airlift Tactics Training Center) som går ut på att hålla sig undan fientligt jaktflyg

genom att orma sig fram på relativt låg höjd med maskinens förmåga till bankning och g-belastning.

Terrängförhållandena i Afghanistan är varierande med berg upp till 6-7.000 m och förhållandevis högt belägna flygplatser som exvis Chaghcharãn på 2.400 m. Den internationella flygplatsen i Kabul, KAIA, ligger på 700 m och var för liten för att kunna härbärgera ISAF-flottorna varför svenskarna fick ha flygplatsen i Termes som bas (Camp Nordenskiöld). Staden ligger på gränsen till Uzbekistan och norr om den svenska militära campen  i Masar-E-Sharif . Ett stort problem var överallt den mängd damm som virvlade upp och som låg som ett täcke över allt och alla. Förläggningarna varierade från bostadscontainrar med 4-bäddsrum till mer komfortabla sovhytter.

Vad transporterades? Lasten kunde bestå av fordon, blodplasma, etc, etc och vid ett tillfälle även en nyrekryterad nationell polisstyrka (ANP) som skulle flygas ut till olika ställen för att övervaka vallokaler mm. Flygfälten var av varierande standard och trafikledning fanns bara till namnet. Detta innebar att man oftast flög VFR och höll varandra informerade om läge och avsikt. Att lämna en flygplats till fots var inget att rekommendera då omgivningarna var minerade, trots det kunde man se barn komma fram till stängslen för att titta och tigga.

För Thorbjörn var dessa flygningar slut när han gjort det andra uppdraget 2005 och varit borta 6 veckor. Slutbilden på hans föredrag hade följande text: 2006-10-01, 36 år i FV, 7.000 timmar, inget haveri. Thorbjörn tackades efter frågestunden med en ljungande applåd och sedvanligt graverat glas. En mycket intressant kväll var tillända.