(Referat från SFF-F möte 14-04-23, Ragnar Skanåker)
Ragnar Skanåker, som fyller 80 i år, mest känd som olympiadskytten men också ett förflutet i Flygvapnet och båda dessa teman hade han lovat att berätta om denna kväll i Jönköping.

Född dalmas och efter skolgång och realexamen 1952 i Hedemora anställdes Ragnar i Flygvapnet. Berättelserna om skolning i SK 25 och SK 16, argsinta och även bra lärare och befäl varvades med allehanda anekdoter.

Av 120 intagna kom Ragnar att tillhöra gruppen om 60 elever som skulle ut på förband. Sista veckan var inte så bra. Egenpåhittad luftstrid med kurskamrat renderade i utskällning av Nordensköld, placerades att sortera flygarvingar och fick sista månaden inte bära vingarna som straff, liksom löneavdrag.

1953 kom han till F15 och fick som första flygplan flyga Vampire, J 28. Efter ett halvår flyttades han till F 10 för att ta sig an J 29. Över 200 knappar, lampor och reglage tvingades han lära in utantill för att få lyfta från banan. Fler flottiljer fick Flygande Tunnan och tyvärr inträffade alltför många haverier i J 29:s barndom. Under sin FV-tid passade Ragnar på att även ta ett civilt flygcertifikat. En flygtur i Dalarna med en god vän runt hönsgårdar och med ett kraftverksanfall frambringade många skratt.

1958 lämnade Ragnar FV och hade då bl a hunnit ingå i den uppvisningsgrupp om 4 plan från F10 som han beskrev som mycket krävande men också lärorik. Några år efteråt började han flyga för FN i Kongo.

Sveriges insats 1961 var 6.000 soldater samt flera hundra tekniker. I detta, i stort sätt väglösa land var flygtransporter det enda möjliga och Ragnar deltog som pilot på såväl Haviland Otter som Beaver.   Tvåpilotsystem tillämpades och antalet pax var 10 resp 4 st. Att flyga enmotormaskiner över djungeln och i den värme som råder kan också synas märkligt. Alla berättelser är här omöjligt att ta med men som Ragnar sa så rådde djungelns lag, flygfyrar plundrades på batterier, missionsstationer intogs av rebeller, tillfångataganden skedde och även mord begicks. Efter något år återvände Ragnar till Sverige.
Ragnars skjutintresse började redan på F15. Här gällde det att vara bra då sämste man fick städa skjutvallen efteråt. Skyttet tog han till sig och nu gällde det att bli bra, bättre, bäst. Under 60- och 70-talet var den period där allt började med träning, åter träning och tävling i fripistol (fripistol har öppet sikte och inget stöd för handloven samt används 22 mm ammunition). Han beskrev sättet att träna som ex vis att under 6 månaders tid skjuta 6 tim/dag, 6 dagar i veckan. Vidare kunde man träna blindavfyringar, 1.000 ggr/dag i 14 dagar.

Hans skjutintresse har medfört att han fått besöka 135 länder och dessutom arbetat  i 33 av dem. Tog OS-guld i München 1972 och deltagit i flest OS av alla svenska idrottare, dessutom av svenska folket blivit vald till bäste svenske sommarolympier (manlige) senaste 50 åren. Fortfarande ligger han i topp inom skytte och anlitas som tränare framförallt i utlandet.

Bensinstationen i Munka-Ljungby som han startade runt 1960 finns kvar men sedan 1980 med de anställda som ägare. Hans bok ”Nio OS – nästan” torde ge en god och initierad inblick i idrottsledarskap och inte minst vad som sker  runt OS- och andra tävlingsuttagningar.

Ett graverat glas med motiv Flygande Tunnan överlämnades som tack.

Innan föredraget hölls en tyst minut för att hedra Stig Kernell, en av SFF-F grundare och hedersledamot, som avled den 6 april 2014.

Text och foto: Carl-Erik Linghoff.