Referat från mötet den 23 sept |
Ulf Eneroth, författaren till boken ”Haveriet, flygvapnet och kalla kriget” besatt även en skicklig berättartalang som höll det 70-hövdade auditoriet i sitt grepp. Berättelsen handlar om den värsta civila olyckan orsakad av svenskt militärflyg under kalla kriget.
För cirka 5 år sedan beslöt Ulf att söka orsaken till olyckan och gjorde som journalist en artikelserie i lokalpressen om händelsen i Vikbo utanför Köping, d v s 50 år efteråt. Det utmynnade i en bok. Den 26 oktober 1960 hade en A 32 Lansen startat från F 6 Karlsborg västerut för ett rutinuppdrag och efter att ha rundat Vänern fortsatte kursen österut på en höjd av 500 m. Vid kvart i tio ropade föraren |
upp kontrollen och meddelade att han var tvungen att hoppa då motorn hade stannat. Samtidigt hade ett tröskarlag i Vikbo satt sig i bostadshusets kök för en förmiddagsfika.
Föraren lät planet stiga med hjälp av överskottsfarten och sköt sedan ut sig på en höjd av 2.000 m. Planet fortsatte i glidflykt ner mot marken medan piloten singlade ner genom luften. När planet tog mark gjorde det en flera kilometer lång bana genom skog, delar av planet slogs av och flygplanskroppen passerade igenom en ladugård som antändes och därefter in i bostadshuset som totalförstördes av brand och 7 människor omkom. Berättelsen ovan och orsaken till denna enstaka händelse får författaren att fördjupa sitt sökande. Haveriet orsakades av ett fel i bränslesystemet och som inte var okänt. Flera Lansenhaverier hade tidigare skett av samma orsak men inga åtgärder hade vidtagits. |
I början av 60-talet flög unga piloter Tunnan och Lansen i riskfyllda lågflygningar och i krigsliknande övningar, säkerheten kändes komma i andra hand. Haveristatistiken var förfärlig, vart tredje plan havererade eller brann upp. Den svartaste perioden var i början av 60-talet med ett 70-tal haverier och 46 döda under 15 månader. Under kalla kriget var flygindustrin expansiv, flygvapnet hade en stark ledning och politikerna försvarsvänliga – fler än 1.000 flygplan tillverkades och Sverige hade världens fjärde största flygvapen.
Boken berör och förklarar dåtidens skeende. Förbättringar tillkom naturligtvis och i nutid är vi i stort sett befriade från haverier inom flygvapnet. (foto och text, C-E Linghoff) |